Lördag

På hel egen hand tar jag dagen som den kommer... Är själv men ändå inte, mycke tankar om allt som har hänt invarderar hjärnan till och från. Tänker hårt, mycke och intensivt på min käre vän som hastigt lämnade oss.. Och ibland är livet som vanligt bara så, inga tankar utan man bearbetar den grymma vardagen som måste och rullar vidare hur man än gör. Man börjar förstå och arbeta med faktumet att jag får inte träffa honom på många många år.. Om jag har tur.. Tur att man har sina vänner och sin underbara familj omkring sig. Livet är sjukt orättvist ibland... Vill att det ska vara som förr, inte tomt såhär. Ensamhet för mig är jätteviktigt och just nu känns denna dag på ett visst sätt underbar.. Det är bara jag idag och mina tankar... Kommer alltid ha dig Andreas i mina tankar, skratta med och åt dig din jävel :) fan ta dig, vi hade så mycke kul kvar...